. . .
Ibland blir man lite glad.
Schlaaaaaaaaaager
WEEEI! DET ÄR SCHLAGER IKVÄLL! :D:D:D:D happi happi
Meooooooooooow! I am lycklig!
Meooooooooooow! I am lycklig!
tänk tänk tänk
Jag tänker inte. Jag tänker fan inte. Jag borde inte tänka,därför försöker jag att inte göra det. Men det går åt helvete. Jag tänker. Tänk, tänk, tänk.. Varför? Jag vill inte tänka! Allt blir så satans komplicerat då. Och så måste man helt plötsligt ta ansvar för vad man tänker. Jag vill inte ta något jävla ansvar för dom tankar som springer omkring som yra höns i mitt huvud. Jag har aldrig bett om dom. Nej,det har jag inte. Skärp dig Maria, ta dig i kragen och gör något av ditt liv. Du har alla möjligheter för att lyckas. säger alla och i samma sekund som deras läppar har uttalat dom orden vill jag bara slå ner dom och skrika åt dom Håll käften jävla idiot,tror du inte att jag vet?! Men nej,det gör jag inte. Istället ger jag dom en bekymrad blick och ett krystat skratt och säger Förlåt,men jag försöker,och det är väl allt jag kan göra? Du blir dom tysta och ser på mig med kritiska blickar och går därifrån,och lämnar mig ensam med tystnaden som säger mer än tiotusen ord. Förlåt alla. Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Men vad var meningen? Fan,där kom en sådan där jävla tanke igen. Jag borde inte förlåta någon för något. Dom där jävla tankarna råkar vara en de av mig själv, deal with it. Ni kanske kan ta det stora steget och inse att det är så det är,men kan jag?